Gotländska ängen

En stilla morgon i maj, men långt ifrån tyst. Du är som inbäddad i skir grönska och fågelsång. En tavla som såg ut såhär hade varit överdriven. Här är naturens kraft påtaglig, från de små spirande örterna till de mäktiga träden. Ett gotländskt änge är vackert året om.

Ligg på rygg, sug på ett grässtrå och titta upp genom löven en varm sommardag. Ta med kaffe i termos och känn höstens stillhet bland eklöv och gulnat gräs. Eller klä dig varmt och följ spåren i snön från alla djuren som lever i änget. Här är det dem som bestämmer, inte du.

Många gotländska ängen hävdas på traditionellt vis än idag. På våren fagar man, bränner gamla kvistar och löv. På sensommaren är det dags för slåtter med lie. Efter slåttern släpps betesdjuren ut i vissa ängen och trampar då ner fröna från örter och gräs. På sensommaren hamlas, eller klappas, träden. Beskärningen gör trädens kronor mindre och på så sätt ökar ljusinsläppet i änget.

Det här sättet att hävda marken har en mycket lång tradition, den sträcker sig faktiskt tillbaka till tiden för Kristi födelse, när bönderna började röja mark för att skapa slåtter- och betesängar.

Metoden gör också att artrikedomen bevaras. I ett änge trivs mängder av örter, svampar och lavar. Fåglar och fjärilar likaså. Läs mer om gotländska ängens historia på Se Gotland